Ibland går tiden i sin egen takt , man är inte riktigt medveten hur den far förbi utanför ens sinne. Åren går vardagen medger viss trissdess. Glittret tar ifrån en utan att man varit medveten om att det smugit bort. Ibland är sinnet mörkt ensamt ingen når ens själ därinne under allting . Men vissa srunder når ljust fram o in och man känner sig som en levande varelse istället . Så man får känna sig skicklig o behövd